Segregationen formar valdeltagandet i Göteborg

Text och foto: Julia Lindh

Att valdeltagandet har ökat i Göteborg kunde man läsa om i de flesta dagstidning­arna efter valet 2018. Tendensen var tydlig, aldrig tidigare hade så många röstat. Valruschen var större än någonsin och vallokalerna fyllda till bredden. Göteborg lyftes fram som en av de mest valengage­rade städerna i hela landet. Men att skenet lätt bedrar, kan vi se spår av än idag. Staden dras nämligen fortsatt med stora samhällsklyftor och segregation, som det inte minst i valsammanhang syns konse­kvenser av. Tidningarna uppmärksamma­de konstigt nog aldrig problematiken och Göteborg blev fortsatt sedd som landets stora förebild.

Utanför fönstret slår de första grönskande bladen ut och i en busskur syns de första valaffischerna. Nästan vart du än ser finns redan tecken på att ännu en rafflande valrusch närmar sig. Det minst sagt hektiska politiska läget i Sverige har under de senaste fyra åren skruvats upp rejält. Det råder krig i Europa, ett Nato-medlemskap står på vänt och gäng­kriminaliteten utgör ett allt större hot mot den svenska rättsstaten. Människors politiska engagemang är helt klart större än på länge och valdeltagandet väntas även inför årets val bli fortsatt högt. Studier visar på att hela 87% av Sveriges befolkning utnyttjade sin röst i det senaste valet 2018. Men är verkligen den stigande trenden hela sanningen? Det kan i vissa fall vara svårt att tro när flera av Sveri­ges mest tätbefolkade stadsdelar, såsom Norra Gårdsten i Angered, har ett så lågt valdelta­gande som 41%.

Lågt men ökande valdeltagande.

79 procent av göteborgarna röstade i kommunfullmäk­tigevalet 2018 – det vill säga en ökning med 1,7 procentenheter jämfört med valet 2014. En orsak tros vara att Göteborgs Stad infört särskilda satsningar för att få fler att röst, bland annat genom utskick till förstagångs­väljare och demokratiambassadörer i områden med lågt valdeltagande. Att valdeltagandet är lågt, men ökande ser Stefan Lydén som är de­mokratiutvecklare i Göteborgs stad helt klart som en framgång. Han menar att det är ett starkt bevis på att de resurser och satsningar som gjorts gett resultat.

Den svenska demokratin är i grunden stark

Det är en hundraårig tradition som för många av oss känns helt självklar. Samti­digt växer just nu en allt större demokratisk ojämlikhet fram, som inte sällan kopplas till var i landet man bor. Det visar bland annat en rapport som Delegationen mot segregation lämnade till regeringen år 2020. Resultat visar också att om hänsyn tas till exempelvis kön, utbildningsnivå och födelseland kvarstår ojämlikheten mellan olika områden. Det står även att det är vanligare att människor i områden med socioekonomiska utmaningar avstår från att delta politiskt av rädsla för hot, trakasserier och våld. De menar också att det finns synbara skillnader när det kommer till intresset för politik överlag, samt tillit till människor och olika samhällsinstitutioner. I rapporten belyser man också att den spridda delaktigheten kan riskera att leda till att poli­tiska beslut gynnar områden där delaktigheten är högre och missgynnar områden där den är lägre. Delegationen mot segregation vill därför påtala vikten av att regeringen även fortsättningsvis tillsätter resurser till åtgärder för att fler ska bli delaktiga i valet och vår demokrati.

Zahra vill rösta

I en mediesal på Lerums gymnasiumsitter Zahra Mohammed som i år är en av de bli­vande studenterna på Samhällsprogrammet. Zahra ser det politiska valet i Sverige som en grundläggande rättighet och som en unik chans för alla att påverka samhället till det bättre. Det är något som alla i världen borde ha rätt till, enligt Zahra.

Från Libyen i Nordafrika kom Zahra för snart fem år sedan till Sverige med sin familj. Hon bor idag i Sjövik, en landsbygdsort omkring fyra mil utanför Göteborg. Zahra berättar att anledningen till att hon själv inte tänkt rösta i det kommande valet är för att det tyvärr inte är möjligt för henne, hon har nämligen inte fått ett svenskt medborgarskap ännu.

– Det känns självklart tråkigt, för det är an­nars något jag gärna hade velat göra.

Hon förstår regeringens beslut, men längtan är stor till den dagen hon själv får uppleva att lägga sin valsedel i valurnan.

Personligen tycker Zahra att det är intres­sant och viktigt att hänga med i vad de olika partierna tycker och tänker. Hon anser att det är något man åtminstone i viss mån måste ha koll på, även om man inte är så intresserad.

– Att veta vad man ska rösta på är aldrig en­kelt, särskild inte när partierna ständigt ändrar sina åsikter. Men att på ett ungefär veta var man står politiskt tror jag är viktigt.

Zahra tror att valdeltagandet ser ut som det gör för att kunskapen gällande valet på många platser är för låg. Det gör att även de som vill delta inte känner att de har förutsätt­ningarna till det. Zahra tror att det till stor del beror på för dålig tillgång till informationen kring hur politiken fungerar här. Hon har själv egna erfarenheter av att många som är nya i Sverige i grunden är intresserade, men själva har svårt att ta del av rätt information och veta vilka partier som finns och framfö­rallt vem man själv håller med. Det kan också vara svårt för nyanlända att rent språkmässigt förstå politiken. Det finns också många som inte ens vet om att det faktiskt sker ett val.

För att ändra på detta tror Zahra först och främst att skolan har en oerhört viktig roll att fylla. Eleverna måste lära sig vilket privilegi­um det är att leva i en demokrati och vikten av att utnyttja sin värdefulla rösträtt.

– Eleverna måste förstå att en röst kan förändra allt.

Om Zahra fick chansen att säga något till politikerna för att höja valdeltagandet, skulle det vara att partierna lägger upp mer klipp och information på deras sociala medier. Hon menar att många av dagens ungdomar inte är lika intresserade av att läsa långa krångliga artiklar eller tv-intervjuer.

– Det är inte bara något som jag personligen skulle tycka vara bra, utan som jag vet att många håller med mig om.

Zahra vill att informationen ska vara tydlig och lättbegriplig för alla åldrar. Dessutom tycker hon att det ska finnas ett bredare utbud av information på lätt svenska eller andra språk som är vanligt förekommande i Sverige.

Ett projekt som inför föregående val genomfördes i syfte av att öka valdeltagan­det i Göteborg var “Valet är mitt”. Projektet fokuserade framförallt på distriktet Norra Hisingen, där valdeltagandet varit lågt under flera års tid. Arbetet gick främst ut på att genom ökad närvaro i närområdet och med hjälp av flerspråkiga ambassadörer öka den politiska delaktigheten i området. Maria Fridén var en av de som arbetade flitigt med projektet under 2018.

– Politikerna i vår stadsdelsnämnd gav oss i uppdrag att vi tjänstemän i förvaltningen skulle jobba för ett mer jämlikt valdeltagande, eftersom man såg att det skilde sig väldigt mycket inom stadsdelen. Det menade man var ett stort demokratiskt problem, som skapade en stark ojämlikhet bland människor.

Maria berättar att arbetet till stor del handlade om det nära personliga mötet genom att exempelvis knacka dörr. Arbetssättet gick ut på att finnas lokalt på gator och torg där flest människor rör sig och finns. Det anställdes också sex ambassadörer som hade olika språkbakgrund för att kunna möta människor med annan bakgrund.

Efter att valet genomförts kunde man genom flera undersökningar se att det skett en marginell ökning jämfört med föregående år, särskilt i kommunvalet. Maria förklarar att hon bland annat tror att det handlar om att många tidigare inte vetat om att de haft röst­rätt i kommunvalet efter att ha bott i Sverige i tre år. Att man däremot inte har rösträtt i riksdagsvalet innan man är svensk medborg­are verkade det uppenbarligen vara fler som kände till.

När frågan ställs om detta innebär att Zahra Mohammad som har bott fem år i Sverige har rösträtt sva­rar Maria med säkerhet, att det stämmer.

– Av alla de jag mött i mitt arbete skulle jag säga att det är den vanligaste missupp­fattningen bland nyanlända i Sverige. Det tycker jag mycket väl är ett tydligt exempel på hur otroligt viktig infor­mationen kring valet faktiskt är. Det visar sig till och med vara avgörande för hela vår demokrati.

Hon fortsätter och förklarar att det för övrigt alltid är svårt att veta vad den här marginella ökningen egentligen beror på. Hon säger också att vi med säkerhet vet att politiska partier blir mer aktiva när det är valår, de har säkert också varit ute och gjort ett bra jobb. Maria vill ändå gärna tro att de­ras arbete varit en del av den ökning vi såg 2018.

En orsak till att Maria tror att människor i de mer segregerade stadsdelarna har ett lägre valdeltagande är att de i snitt har ett lägre politiskt engagemang. Att människor inte heller känner sig delaktiga i samhället och att informationen inte är tillräckligt tillgänglig tror hon också kan påverka. Hon tycker inte heller att politikerna alltid erkänner vissa mål­grupper som viktiga i samhället.

Till de som inte röstar tycker hon att det först och främst är viktigt att visa förståelse. Man måste också visa förståelse för den miss­tro och misströstan som ofta finns. Samtidigt måste man förtydliga att varje röst räknas och att varje röst på valdagen är lika mycket värd.

Till politikerna vill hon säga att de bör satsa mycket mer på att tillgängliggöra information i dessa områden. Att bygga sin politik och sina förslag även för de grupper som inte hörs och syns så mycket i samhället är också viktigt. Särskilt för de som inte har så starkt kapital. Politiker måste enligt Maria också bli duktigare på att alltid möta sina väljare och inte bara när det är valår.

Maria berättar att många av de människor hon träffat i sitt jobb inför valet har sagt att “vi bara ser politiker i vårt område när dem vill ha röster”. Det bidrar inte heller till ett ökat förtroende för politiken, utan snarare tvärtom.

– Att prata med väljarna och alla väljare behö­ver man göra alltid.

I en enkät gjord av LO-tidningen Arbetet som publicerades år 2015 vittnar de flesta om att många invandrare upplever att deras röst inte gör någon skillnad. Många av dem har heller aldrig röstat i sina hemländer och för­står sig inte på svensk politik. Ahmed Kayak är 19 år och student. Han säger att han aldrig har röstat, men att han ångrar sig eftersom han menar att det gynnar SD när invandrare inte röstar. Åsa de Bruin är 77 år och säger att om hon hade hamnat i Afghanistan skulle hon troligtvis inte heller röstat på partier hon inte känt till.

Pizzabagaren Halim Kavak i Gårdsten förklarar att anledningen till det låga valdelta­gandet i hans område beror på att få bryr sig om valet.

De flesta som bor här följer hellre utveck­lingen i sina hemländer och struntar i svensk inrikespolitik.

Att ena sidan av husen i Gårdsten är täckta av paraboler förklarar det mesta, säger Halim. Han förtydligar också sitt resonemang genom att påpeka att de två största invandrargrupper­na i Gårdsten är araber och somalier, som ald­rig någonsin haft fria val in sina hemländer.

Halim tror knappast att språket är an­ledningen till det låga valdeltagandet, utan är snarare övertygad om att förklaringen är utanförskap. Att människor inte känner att de är en del av samhället är enligt Halim den verkliga orsaken. Han förklarar att de allra flesta kan tillräckligt med svenska för att förstå vad olika partier står för, det handlar mer om ointresse för den svenska politiken.

Att tankarna är olika kring orsakerna till dagens valdeltagande finns det inga tvivel om. Vem som däremot sitter på lösningen kan endast framtiden avgöra. Något som man däremot kan konstatera är att om vi vill få ett helt jämlikt och demokratisk samhälle måste hela Sveriges befolkning få rätt till de förutsättningar som krävs för att kunna utnyttja sin röst i samhället. Det kan till och med komma att bli avgörande för att sätta stopp för att fler, precis som Zahra, ska bli åsidosatta av samhället av ren okunskap. För kanske är det verkliga hotet mot vår demo­krati ändå ren okunskap. Människor måste förstå hur värdefull deras röst faktiskt är.